Tävlingspremiär

Trots kyla och lite allmänt skitväder senaste veckan, mycket träning och en markant ökning av antalet löp-pass sedan vi kom hem från Portugal så har mitt knä varit väldigt samarbetsvilligt! Lycklig över att kunna byta ut alla dessa alternativa pass mot att springa mer än 3ggr i veckan och framförallt utan att känna någon smärta i knät. Jag var väldigt skeptiskt och trodde nog att jag skulle få tillbaka känningarna i stort sett direkt efter hemkomst från Portugal, det verkade lite för bra för att vara sant och varför det fungerade så bra i Portugal vet jag inte. Kanske en kombination av värme och mjukt underlag? Hur som helst så har det gått bra, jag har kunnat köra både hårda pass på relativt hårt underlag men även ett par ordentliga långpass utan att få några känningar. Verkligen skönt att känna att kroppen vill och kan göra det jag vill!

Den gångna helgen spenderade jag med att träffa fina vänner i Malmö, och när vi ändå var i trakterna så passade jag och Jossan på att springa ett trail lopp på söndagen. Årets första tävling för min del och det var riktigt kul att få på sig nummerlappen, lite pirrigt precis som det ska vara och även om det inte var något särskilt viktigt lopp för min del så var det kul att få springa fort och som alltid när det är tävling så vill jag göra det så bra jag kan!

702855_10153820439751154_384736540_n

Jag och Jossan, laddade innan start

13km, två varv på en 6,5km runda med mestadels småstig och ett par mindre men branta backar. Småstigarna var ordentligt leriga och jag insåg väldigt tidigt i loppet att detta är bara till min fördel, både för att jag hade ol-skor med gummidobb men kanske framförallt för att jag vet hur man ska springa på sådant underlag. Det var extremt stor skillnad jämfört med killarna jag sprang med, då jag fick slita lite för att hänga med på de delar av banan som gick på fastare underlag men kunde få med mig mycket mer fart på de leriga småstigarna. Jag tog första halvan av loppet i behagligt tempo, utan att dra på mig för mycket mjölksyra och jag ville ha krafter kvar till andra varvet då jag försökte trycka på mer. Dock var det betydligt lerigare på andra varvet och jag fick ta i mer men det gick nästan exakt lika fort på båda varven. Killarna runt omkring mig däremot tappade på andra varvet och det var en fantastiskt skön känsla att få springa om och ifrån löpare efter löpare. Försökte trycka på lite extra sista 2km och jag kunde spurta i mål som segrare av damerna och på 8:de plats bland herrarna. Många glada tillrop och uppmuntringar efter målgång från killarna som jag sprungit med. Kul och en riktigt självförtroende-höjare med så härlig känsla genom hela loppet! Att det sedan var 2°C och snöblandat regn passar ju mig perfekt också.. 😉 Hoppas verkligen att jag kan få in något mer löplopp i planeringen i vår, om inte annat är det ju riktigt bra träning på att ta ut sig ordentligt och få ett fint fartpass!

IMG_6009

Och jag gillar ju verkligen att springa med killar alltså, men är lika delar road och förbannad när de ökar för att de inser att det är en tjej de springer mot, som kommer ifatt bakifrån. Och som jag sagt förut så älskar jag att springa om folk, vilken härlig kick! Men speciellt göttigt är det ändå när man springer om de killar som uppenbarligen tror att dem är nåt!

Enjoy your day!

/Lilian

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*