Säsongspremiär

Efter att i stort sett bara kommit hem, packat upp, tvättat och packat ner alltihop igen så begav jag mig i måndags hit till Turkiet. Det var dags för årets inledande tävling i Världscupen.  Om sanningen ska fram så var jag faktiskt ganska sliten från förra veckan när jag åkte hit. Inte muskulärt pga. för hög träningsdos utan mer av resdagarna och skiften mellan klimat som gjorde att min hals var torr och hes. Inte ont i halsen, men allmänt jäkligt sliten ändå. Mycket vila, lugna träningar och bra med vatten och mat. Ofta när man åker till Turkiet är det paketresor med all-inclusive när det gäller orienteringsresor. Så även denna gång. Lyxhotell med någon typ av mat eller fika serverad konstant, dignande bufféer av både sallad, kalla rätter, varmrätter och såklart desserter. Kaffe eller annan dryck när som helst, inomhuspool utomhuspool, bastu och Hammam(Turkisk bastu). Det går inte direkt nöd på oss. Gigantiska lyxhotell längs hela stränderna, just nu är det mest vi orienterare och mellaneuropeiska pensionärer som semestrar men jag gissar att det är i stort sett fullt med folk på sommarhalvåret. Känns lite sjukt hela grejen. Vädret har i alla fall varit på vår sida de flesta dagar, hade nog kunnat vara ännu lite varmare men det har varit helt okej, bra att träna i. Och havet är i stort sett lika varmt som luften, nästan 20°C. Igår såg vi delfiner simma ett par hundra meter ut i havet från hotellet.

IMG_1715

Idag inleddes årets världscup och det var dags att få inleda det vi faktiskt är här för. Så i förmiddags sprang vi kval för medeldistansen, 30 st går vidare till morgondagens final av 66 startande damer. Jag var verkligen mer nervös än vanligt, visste inte vad jag skulle vänta mig av såväl mig själv och min kropp som av terrängen. Terrängbeskrivningen hade varit allt annat än fyllig; ”stony ground, low visability”. Och så här i efterhand så kan jag hålla med om ”stony ground”, men ”low visability” vet jag inte var de fick ifrån, i stort sett hela banan var väldigt öppen och fin i mina mått mätt. Kroppen kändes bra och min heshet har försvunnit mer och mer för varje dag och jag kan knappast kallas hes längre.  Lugnt och metodiskt var tanken, låta orienteringen styra och alltid ta det säkra före det osäkra. Det gick egentligen helt enligt plan, någon liten runda då jag inte riktigt sett skärmen och att jag var så pass försiktig att jag inte våga ha så lång framförhållning utan fokuserade på en kontroll i taget vilket innebar att det tog lite längre tid vid kontrollerna innan jag var på väg mot nästa. Förutom det så gick det precis som jag ville, jag hade koll och var lugn och metodisk. En fin femteplats bara 50sek efter Lena som var snabbast var ett glädjande resultat. Imorgon på finalen ska jag testa öka farten lite och våga ta ut mig lite mer i varje uppförsbacke. Det pirrar redan av förväntan inför morgondagens lopp.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*