Skavanker

De senaste veckorna har gått lite upp och ner. Kroppen har ibland varit helt nöjd, glad och gillat att springa på sliriga stigar och snötyngda mossar. Och ibland har den inte varit riktigt lika nöjd, kinkigt protesterat mot is, snö och kyla. Först ut var foten, som började sätta sig på tvären redan i Halden, sedan hann den precis bli glad igen innan motsatt knät sa ifrån. Helt oväntat i det fina vår-vädret på långtur i Knipeflågs storkuperade terräng så ville inte knät springa lika långt som jag ville. Typiskt löparknä avgjorde jag egentligen direkt, men accepterade inte den tanken. Så jag sprang lite till(såklart! Idiotiskt.) innan jag insåg att det faktiskt var en ganska smart slutsats jag kommit fram till direkt. Så jag linkade hem bäst jag kunde. Men, som sagt så har det gått lite upp och ner, och ibland är knät ganska glatt, går snällt med på att springa både backintervaller och nattcup. Och ibland blir det lite tjurigt igen. Men det känns ändå som att det är på uppåtgående. Får passa på och avnjuta lite extra många alternativpass. Sådana härligheter som vattenlöpning, spinning, ellips och en herrans massa kompletterande styrka. Dessutom har jag blivit riktigt bra kompis med de där skum-rullarna på gymmet som kan komma åt och hitta de där riktigt ömma punkterna som jag inte alltid hittar när jag själv masserar. Bra grej faktiskt. Både dessa rullar och även golfbollen har blivit mina nya massage-kompisar.

Planen är att fortsätta varva löpning med löpfria dagar och så hoppas jag att lite sol och värme i Alicante från och med nästa lördag kommer ge ny energi och lösningen på alla problem. Jag längtar!

/Lilian

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*