EM

Det var nu en vecka sedan vi anlände till Tjeckien och 2016 års europamästerskap. Jag var uttagen att springa sprint som gick av stapeln i söndags, kval på förmiddagen och final på eftermiddagen. Kvalet gick nere i centrum av Jesenik, en mindre stad/tätort med lite småkomplexa byggnader och en å som korsade området men egentligen inga konstigheter. Arrangörerna hade placerat ut några extra staket för att göra vägvalen mer komplexa och göra det mer tekniskt utmanande. Jag är nöjd med mitt kval, lagom fart, helt okej orientering och skönt att få en sprint att komma in i rätt tänk inför finalen. Trots det så kan man aldrig vara säker på att gå vidare från ett kval såklart och jag är oftast minst lika nervös inför ett kval. Där känns det ofta som att det finns mer att förlora än att vinna.

Sträcktider

Karta

Finalen gick i ett helt annat område, en liten by uppe i bergssluttningen ovanför Jesenik med parker och stora SPA hotell. Komplext med både kupering och oregelbundna husformationer där arrangörerna dessutom hade placerat ut extra staket för att göra det extra lurigt. Jag är inte alls nöjd med mitt lopp. Jag gick inte direkt i fällan någon gång eller fastnade men jag hade alldeles för stor respekt för uppgiften från början. Både för hur klurigt det skulle vara men även för kuperingen. Jag blev defensiv redan från start och tappade massor direkt. Hjärtat i halsgropen under hela loppet för att jag var rädd för att luras och springa fel, där jag tog det säkra före det osäkra flera gånger och tog längre vägval runt än nödvändigt. Tummen upp för att kroppen kändes kanon och var precis så förberedd på denna tuffa dag som jag hoppats på. Nästa gång måste bara huvudet och tekniken också vara med på tåget.

13278035_10154023558926154_689187904_n

In-action på sprintfinalen. Foto: Stina Loman

GPS

Sträcktider

Så, två lopp på 10 dagars resa till Tjeckien, förutom stafetterna då som inte är uttaget ännu men oavsett så har jag ju klart många fler dagar utan tävling än med. Så vad gör vi när vi inte tävlar? Tänk ett fint litet hotell på en bergssluttning i Tjeckien, och så hyr du hela det hotellet med ett riktigt grymt gäng av dina vänner, mat ingår(massor med mat), det finns pool&bastu i källaren och så hänger ni där en vecka. Dessutom är två i gänget utbildade sjukgymnaster/naprapater, och tre av personerna är där för att i största allmänhet bara få er andra 24 att ha det så bra som möjligt under veckan. Åka på en massa olika träningar, göra toppturer, spela fotboll, pyssla, snacka skit, spela 200 omgångar av samma spel, busa, leka lekar, yoga, dansa, spela kort, springa intervaller, kolla GPS, heja på dem andra, prata om livet, titta på film, springa Urban osv osv. Listan kan göras oändlig. Så även om inte jag är så särskilt nöjd med min egen insats än så länge på dessa europamästerskap tävlingsmässigt så är jag stolt och glad över vad laget har presterat, både ute på tävlingarna men också här på hotellet, med kramar och stöttande ord, bus, skratt och en fantastiskt fin stämning.

13318729_10154023560751154_773458174_n
Utsikten från mitt, Josses, Annas och Saras hotellrum.

13296092_10154023542741154_727986878_n
På väg upp på topprut, strax innan vi kom upp i molnen och missade de fina vyerna.

13295239_10154023557331154_71745061_n
Toppen i moln.

13282056_10154023558806154_250776677_n
Hejarklack på långdistansen. Foto: Stina Loman

13296063_10154023559751154_1682476246_nFina skogsområden och träningskartor inför stafetten.

13247956_10153806860232054_323200886106335373_o

Laget utanför hotellet. Foto: Håkan Carlsson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*